Förskola och pedagogisk omsorg för våra allra minsta invånare, barnen, är sällan på dagordningen förutom när efterfrågan på platser är stor och när kostnaderna för denna verksamhet diskuteras.
Det är nu dags och hög tid att skapa bättre förutsättningar för dessa verksamheter av flera skäl. Läroplanen för förskola reviderades 2010 och innehåller nu, bland annat, mål för barnens språkliga och matematiska utveckling. Detta ställer krav på kompetent personal och på rimligt antal barn i grupperna.
Inför 2013 beräknas 3 500 barn, i Karlskrona, gå i förskola och i pedagogisk omsorg till en totalkostnad på omkring 300 mkr.
Trots att förskolans verksamhet är uppskattad och trots att vi fördelar en något högre resurs, främst på grund av nyproducerade lokaler, än jämförbara kommuner är jag inte nöjd och kommer därför, på olika sätt, verka för att förutsättningar för barn och personal förbättras.
Ansvariga har redan fått i uppdrag att se över förutsättningarna i att minska antalet barn i förskolans grupper och också se över behov och möjlighet till utökade öppettider på så kallad obekväm arbetstid. Ett första steg att minska antalet barn i grupperna bör tas för de allra minsta barnen.
För att kunna göra skillnad krävs medel men sällan hittas dessa utrymmen. Jag har dock konkreta förslag på hur en finansiering skulle kunna vara möjlig.
Regeringen har äntligen krupit till korset, påhejade av en allt större kommunalpolitisk opinion, när det gäller det hittills orättfärdiga så kallade skatteutjämningssystemet.
I systemet ingår bland annat den så kallade barnomsorgsmodellen där vissa kommuner hittills har överkompenserats och andra underkompenserats. Orsakerna till den orättfärdiga modellen är främst införandet av Max-taxa inom förskolan som medförde att alltfler föräldrar i mindre och medelstora kommuner anlitade just förskola vilket inte skatteutjämningssystemet hittills har tagit någon hänsyn till. Reglerna för avgifterna i Max-taxesystemet har inte heller justerats sedan 2004.
I dagens skatteutjämningssystem får kommunerna inte ersättning för hur många barn som faktisk finns i verksamheterna. Modellen är baserad på hur många som antas finnas i verksamheterna.
Detta har medfört kraftiga skillnader på ersättningar till olika kommuner och där har Karlskrona kommun länge varit en förlorare
Den nya modellen kommer istället att lägga ersättningsnivån efter hur många barn som faktiskt finns i verksamheterna.
En justering av skatteutjämningssystemet skulle ge Karlskrona kommun minst eller omkring 30 mkr mer vilket till stora delar beror på en mer rättfärdig utjämningseffekt gentemot förskola.
Nu är frågan om fler i Karlskrona instämmer och bejakar att effekten av en justerad skatteutjämning ska gå till att äntligen justera upp resurstilldelningen till förskolan och varför inte använda en del till Fritidshemmen? De pengar som satsas på barnens tidigaste år får mångfaldig utdelning längre fram.
Socialliberala tankar 