Enfald eller mångfald i utbildningssystemen

Med en föraktfull rubrik ”Alla kan väl inte steka hamburgare” torgför Socialdemokraten Magnus Johansson sitt partis inriktning gällande det svenska utbildningssystemet.

Hantverkare KV Professor

Vår gymnasiereform, GY-11,  infördes som ett sätt att möta fler ungdomar och deras förutsättningar och intressen, som ett sätt att minska de 20-30 % av eleverna som tidigare hoppade av, som ett sätt att minska antalet arbetslösa ungdomar och som ett sätt att möta arbetsmarknadens behov av både höga teoretiska kunskaper men också  få fram skickliga hantverkare. För ungdomarna finns nu minst tre öppna dörrar i form av tre olika inriktningar på gymnasiet. Studieförberedande, yrkesförberedande och lärlingsinriktning. Detta ger högre kvalitet i alla inriktningar och riskerar inte att gymnasiet sänker de teoretiska kraven så att fler ska kunna ta sig igenom ett högskoleförberedande program och så att högskolorna måste inleda med preparandkurser.

I Karlskrona söker nu närmare 60 ungdomar lärlingsutbildning vilket gläder mig stort. Har de valt fel Magnus Johansson? Är våra lokala företag ABB och Karlskronavarvet på fel väg när de bidrar till yrkesutbildningen?  Lägg till att ersättningar till både elever och arbetsgivare nu ökas och lägg till avtalet om Yrkesintroduktion som ytterligare ett sätt att lotsa in ungdomar på arbetsmarknaden så öppnas ännu fler dörrar.

Det är sorgligt behöva läsa de farhågor som målas upp med socialistiska och kollektivistiska förtecken. Det är än mer sorgligt behöva notera att just helhetssynen på ett samhällsbygge uppenbarligen saknas hos krönikören.  Forskning och innovation ska självklart finnas högt på dagordningen men vi behöver också hantverkare som kan bygga och underhålla vår materiella standard.  Att basunera ut att dörrar stängs, att konkurrens ska ske med lägre löner och att det inte är värdefullt med både akademiker och yrkesskickliga är att missa helheten. Vilken analys är gjord kring nivån på ingångslöner?  Kan det vara så att en arbetsgivare väljer en person med en något längre yrkeserfarenhet om ingångslön för en nyexaminerad ligger på samma nivå som den med längre erfarenhet? Kan detta vara en delförklaring till att ungdomar har svårt ta sig in på arbetsmarknaden eftersom dessa väljs bort på grund av höga lönekrav? I betraktande av en livslön är det fortfarande så att en hantverkare tjänar mer än en akademiker vilket fortfarande pekar på att det lönar sig dåligt att vidareutbilda sig. Så låt oss fundera på vad utbildning i realiteten innebär och vad det leder till.  Låt oss också fundera ett varv till på vilket utbud av högkvalificerade akademiker jobb det finns i relation till de cirka 400 000 ungdomar som idag tar akademisk examen. Avslutningen av Johanssons krönika blir än mer bedrövlig i påståendet att ungdomar förvägras utbildning. Möjligheterna finns vilket Johansson mycket väl vet och det handlar inte om att tvingas välja mellan att steka hamburgare eller bli jurist. I min värld är det möjligt att välja och också möjligt byta inriktning efterhand i det livslånga lärandet. I Johansson värld ska alla ungdomarna genom obligatorium, tvång och plikt gå i gymnasiet och skaffa sig högskolebehörighet i alla inriktningar om de vill eller inte och som ytterligare piska mista studiebidrag om de inte fullföljer. Kunskap är förvisso inte tung att bära men Färdighet kan komplettera möjligheten till  egen försörjning.

Jan-Olof Petersson

Folkpartiet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s