Syndabockar eller Reformister

Skoldebatten rullar på och ibland haglar anfallen som värsta huggsexor! Det som förvånar mig mest är att de gamla socialistiska tankarna vinner gehör hos en allmänhet som troligen inte har bakgrunden klar för sig. Rubriken i detta inlägg är Syndabockar eller Reformister. Läsaren och väljaren får naturligtvis själv välja om det är fruktbart att rota i historian eller om det är mer intressant att blicka framåt. Själv befinner jag mig mittemellan det som varit, det som just nu pågår i Karlskrona med många insatser syftande till en mycket bättre skola och genomförandet fullt ut av de reformer Alliansregeringen sjösatt för bara några år sedan. Jag vill ändå inte undanhålla er ett inlägg från Professor Inger Enkvist publicerad i SVD den 8 maj. Några ”citat” tas med här med (kommentarer) av mig. Den vetgirige läser naturligtvis länken.  stock-illustration-18454403-both-sides-showing-ok-hand-sign

”Den som känner till svensk skolhistoria häpnar över debatten om vems fel de dåliga PISA-resultaten är. Oppositionen börjar gärna sin historieskrivning 2006 för att skylla allt på utbildningsministern eller backar möjligen till 1990 för att kunna framställa de båda politiska blocken som lika ansvariga.(Oppositionen glömmer alltid redovisa att reformerna trädde i kraft 2011 o 2012) Alla bortser helt från historien före 1990.

1962 beslutades om att införa en sammanhållen och examensfri grundskola. Oavsett elevernas ambitionsnivå ska alla gå i samma klass. När studentexamen avskaffas 1964 är detta en rimlig följd av att man tidigare har avskaffat alla specifika krav på eleverna fram till sexton års ålder. (Möjligen härstammar uttrycket ”Flumskola” från denna period)

1969 tas en läroplan för grundskolan där utbildningsminister Olof Palme skärper inriktningen mot att svensk skola ska ha sociala mål mer än kunskapsmål. Också elever med olika typer av uppförande- och inlärningsproblem ska tas omhand ”inom klassens ram”, som det nya mantrat lyder. Praktisk yrkesorientering och fritt valt arbete görs obligatoriskt och ges värdefull schematid. Ingvar Carlsson och Lena Hjelm-Wallén förstärker sedan den här inriktningen. Ändå står det klart redan på 1970-talet att idén med individualisering inom klassens ram inte fungerar, och det rapporteras att oron i klasserna ökar markant. Läraryrket börjar minska i attraktivitet.

 1987 tas beslutet om en reform av grundskollärarutbildningen. Tidigarelärare, också kallade 1–7-lärare, ska välja mellan svenska/samhällsvetenskap och matematik/naturvetenskap. Nästan alla väljer svenska/samhällsvetenskap. Eftersom eleverna ändå måste få undervisning i matematik och naturvetenskap ges denna i fortsättningen inte sällan av lärare som i sin egen utbildning direkt valt bort dessa ämnen.

Är det förvånande att elevernas kunskaper har sjunkit? Dagens reformer har börjat göra upp med den tidigare inriktningen, men fler förändringar behövs. Vi har som bekant allvarliga problem på både elev- och lärarnivå. (Intagning till lärarhögskolorna bör skärpas ännu mer, löneökningar för lärare ska fortsätta med precisa kriterier och föräldrar behöver ta sin del i en allmän attitydförändring till skola och utbildning i Sverige)

Hur ska man tolka att opinionsundersökningar nu tillskriver socialdemokraterna hög trovärdighet när det gäller skolpolitiken? Kanske de flesta tillfrågade inte vet vad som hänt tidigare och inte orkar sätta sig in i frågan? För partistrategerna är fältet därför öppet att framställa situationen på ett för dem fördelaktigt sätt. En viktig samhällsfråga har blivit valtaktik.

Inger Enkvist är professor i spanska.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s