Skolans ansvar för flickor OCH pojkar

Ledarskribenten Sylvia Asklöf Fortell SAF tar, i BLT 15 juli, upp en oerhört viktig fråga omkring pojkar och flickor i utbildningssystemen och hänvisar till en rapport framtagen av sociologiprofessorn Michael Kimmel USA. Rapporten är utgiven av regeringen 8 juli  ”Pojkar och skolan”.

SAF rubrik ”Släpp in killarna” är hoppfull och manar till stor eftertänksamhet hos oss alla i allmänhet och hos pedagoger i synnerhet. Uppenbarligen släpps inte killarna in i skolan och myten om att det är ”coolt att vara sämre ”än flickorna i skolan odlas fortfarande (o)medvetet.

Frågan är mycket komplex men det finns vägar att gå för att komma tillrätta med detta. Att anordna pojk- och flickklasser är dock inte en framkomlig väg. Tack och lov att Rosenfeldtskolan i Karlskrona numera är öppen för både pojkar och flickor trots att en av skolans byggnader har inskriptionen Flickskola.

Dock finns andra vägar att gå och jag vill framförallt visa på ett kraftfullt och ett viktigt begrepp förväntningar och som återkommer oavbrutet i otaliga undersökningar om framgångsrika skolor och andra organisationer.

Först några motbilder mot myten att ”pojkar är pojkar” och ska så vara och uppmuntras till. Kimmel utvecklar manlighetsbilden genom följande:

”Har inte män också ett inbyggt anlag för medkänsla, vård och kärlek? Om vi inte också hade haft ett ”inbyggt anlag” för detta, skulle vi aldrig utveckla en socialpolitik som uppmuntrar män att umgås med barn. Vi skulle i själva verket ha utvecklat förbud för att skydda barn från dessa biologiskt predisponerade våldsamma djur som kallas vuxna män. Men vi vet naturligtvis bättre. Vi vidtar politiska åtgärder som ska uppmuntra män att bli mer aktiva fäder, eftersom vi vet att även män har full tillgång till det emotionella register som gör det möjligt för dem att bli kärleksfulla föräldrar. Frågan är inte om vi har inbyggda anlag eller inte, utan snarare vilka inbyggda element som vi väljer att hylla och vilka vi väljer att ifrågasätta.”

Dessvärre är det rådande samhällsklimatet färgat av misstänksamhet som sannerligen inte för fram mannens empatiska anlag och hans förutsättningar i att vara man, förälder eller förskollärare. Att kvinnorörelsen ROKS kallade män för djur, att utdrag ur brottsregister ska presenteras innan anställning av män i förskolorna godkänns och att en stor del av vårdnadsbeslut går till kvinnorna gör inte saken enklare för pojkar att odla sina anlag för medkänsla, vård och kärlek. När ska samtalsklimatet och attityderna ge utrymme för pojkar att få höra och diskutera dessa sidor i att vara människa?

Alltför ofta har jag fått höra att elever i allmänhet och pojkar i synnerhet saknar motivation och att denna årskull var ”svag”. Bakom dessa uttalanden från pedagoger och politiker ligger högst troligt att begreppet förväntningar inte finns med i tankevärlden.  Höga förväntningar hos sig själv, sin omgivning och gentemot elever tillsammans med ett motiverande förhållningssätt kan skapa underverk och är några av de kraftigaste åtgärderna man kan arbeta med för att stärka BÅDE pojkar och flickor i deras vandring mot vuxna.

Som ett av flera förslag till åtgärder tar naturligtvis även Kimmel upp detta genom följande citat:

”Eleverna presterar i enlighet med lärarnas förväntningar på dem. Detta framförs i en av de mest berömda socialpsykologiska studierna, i vilken man bevisade den självuppfyllande profetian. I denna studie testade sociologerna Robert Rosenthal och Lenore Jacobson (1968) hypotesen på följande sätt: De antog att lärare hade förväntningar på elevernas resultat, och att eleverna levde upp till dessa förväntningar. Sociologerna ville alltså testa sitt antagande att det i själva verket var lärarnas förväntningar som låg till grund för elevens prestation, och inte tvärtom. Om läraren tror att en elev är intelligent kommer eleven att prestera väl i klassen. Om läraren förväntar sig att eleven ska göra dåligt ifrån sig kommer eleven att göra dåligt ifrån sig.”

Otaliga tester och forskning visar att höga förväntningar på elever ger bättre resultat jämfört med att inte ha några förväntningar alls eller att försumma det motiverande förhållningssättet.

Kanske det finns hopp om att utbildning ska utformas för alla och att även pojkarna kan få finna sin plats i skolorna? Regeringens många utbildningsreformer och lagar parat med en ny lärarutbildning kommer att ge resultat så småningom. Detta är sannerligen en framtidsfråga för oss alla om vi framöver ska kunna bibehålla och till och med bygga ut vår välfärd som alla förväntar sig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s