Skolans resurser – en tidsfråga

Sydöstrans ledarskribent Bülov tar understundom upp Skolan , senast den 28 januari 2013. Rubriken gjorde mig nyfiken ”Befria lärarna från administrationen” och föranleder mig att något kommentera detta.  Allra först, tack Bülow för draghjälpen i denna del , trots att du hämtat underlaget från S ”hemliga Affärsplan” , via Aftonbladet , läcker det  i god ordning ut efterhand.  Resursfrågan, det vill säga kronor, diskuteras ofta och lika ofta krävs något oreflekterat mer av detta. Jag  har länge hävdat att pedagogerna är skolan största och bästa resurs och i förlängningen efter ytterligare några reflektioner behöver vi fundera på hur dessa pedagoger använder sin tid. Det för mig till att TID också är en resurs och jag vill minnas att det även här finns utredningar och forskning som pekar på att alltmer tid läggs på administration och dokumentation. Av denna anledning väckte jag under hösten förra året frågan i samråd med de fackliga organisationerna om vi inte tillsammans, politik och personal, kunde se över detta och kommer med förslag på förenklingar. Vi är redan på gång med detta i Karlskrona och det är inte okänt på central nivå heller. Så här säger utbildningsministern i dessa delar :

”Min uppfattning är att detta har gått för långt och vi behöver rensa i dokumentationen. När vi inför fler betyg i fler årskurser går de utvärderingssystem som infördes i frånvaron av betyg — som skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner — att ifrågasätta. En del av det kanske går att utforma på ett enklare sätt, en del bestämmelser kanske inte behövs. Detta gäller även åtgärdsprogrammen.”

En utredare är nu tillsatt på nationell nivå och ska komma med förslag till förändringar den 30 juni i år. Från Karlskrona kommun har vi redan skickat in våra synpunkter och fortsätter lokalt att se över detta. En del kommuner och en del politiker drar nu sina olika lansar för att hissa ”Verkstadsflaggan” och visa handlingskraft. Må så vara.  För mig är det nu och framöver viktig att vi kan skapa de allra bästa förutsättningarna för våra pedagoger och ytterst för barnen och eleverna på olika sätt. Att minska kravet på dokumentation kan visa sig vara riktigt kraftfullt och kommer att ge mer tid för lärande. Nu finns hopp om att skriftliga omdömen, individuella utvecklingsplaner och alla åtgärdsprogram hamnar på en mer rimlig nivå.

Förutsättningar för Förskolan kan förbättras.

Förskola och pedagogisk omsorg för våra allra minsta invånare, barnen, är sällan på dagordningen förutom när efterfrågan på platser är stor och när kostnaderna för denna verksamhet diskuteras.

Det är nu dags och hög tid att skapa bättre förutsättningar för dessa verksamheter av flera skäl.  Läroplanen för förskola reviderades 2010 och innehåller nu, bland annat, mål för barnens språkliga och matematiska utveckling. Detta ställer krav på kompetent personal och på rimligt antal barn i grupperna.

Inför 2013 beräknas 3 500 barn, i Karlskrona,  gå i förskola och i pedagogisk omsorg till en totalkostnad på omkring 300 mkr.

Trots att förskolans verksamhet är uppskattad och trots att vi fördelar en något högre resurs, främst på grund av nyproducerade lokaler, än jämförbara kommuner är jag inte nöjd och kommer därför, på olika sätt, verka för att förutsättningar för barn och personal förbättras.

Ansvariga har redan fått i uppdrag att se över förutsättningarna i att minska antalet barn i förskolans grupper och också se över behov och möjlighet till utökade öppettider på så kallad obekväm arbetstid. Ett första steg att minska antalet barn i grupperna bör tas för de allra minsta barnen.

För att kunna göra skillnad krävs medel men sällan hittas dessa utrymmen. Jag har dock konkreta förslag på hur en finansiering skulle kunna vara möjlig.

Regeringen har äntligen krupit till korset, påhejade av en allt större kommunalpolitisk opinion, när det gäller det hittills orättfärdiga så kallade skatteutjämningssystemet.

I systemet ingår bland annat den så kallade barnomsorgsmodellen där vissa kommuner hittills har överkompenserats och andra underkompenserats. Orsakerna till den orättfärdiga modellen är främst införandet av Max-taxa inom förskolan som medförde att alltfler föräldrar i mindre och medelstora kommuner anlitade just förskola vilket inte skatteutjämningssystemet hittills har tagit någon hänsyn till. Reglerna för avgifterna i Max-taxesystemet har inte heller justerats sedan 2004.

I dagens skatteutjämningssystem får kommunerna inte ersättning för hur många barn som faktisk finns i verksamheterna. Modellen är baserad på hur många som antas finnas i verksamheterna.

Detta har medfört kraftiga skillnader på ersättningar till olika kommuner och där har Karlskrona kommun länge varit en förlorare

Den nya modellen kommer istället att lägga ersättningsnivån efter hur många barn som faktiskt finns i verksamheterna.

En justering av skatteutjämningssystemet skulle ge Karlskrona kommun minst eller omkring 30 mkr mer vilket till stora delar beror på en mer rättfärdig utjämningseffekt gentemot förskola.

Nu är frågan om fler i Karlskrona instämmer och bejakar att effekten av en justerad skatteutjämning ska gå till att äntligen justera upp resurstilldelningen till förskolan och varför inte använda en del till Fritidshemmen? De pengar som satsas på barnens tidigaste år får mångfaldig utdelning längre fram.

En skolpolitisk Pudel i vardande

Jag brukar understundom surfa några varv på nätet för att ta del av vad omgivningen har för synpunkter på skolan. Synpunkter saknas aldrig och de ger mig en bredd i mina egna uppfattningar. En titt på Lärarförbundets hemsida ”Lärarnas nyheter” gjorde mig ömsom varm och ömsom sorgsen i hjärtat. Moderaternas skolpolitiske talesman Tomas Tobé uppmanar nu alla moderata kommunalråd att inleda ett arbete för att minska lärarnas kringuppgifter. Linköpings kommun förs fram som ett gott exempel och det framgår att kommunen lägger åtta miljoner kronor i år på att minska lärarnas arbetsbörda med syfte att frigöra tid till undervisning. Mycket bra initiativ tycker jag som håller på med samma sak i vår kommun, Karlskrona. Tobé är, i likhet med mig, otålig och menar att det duger inte att invänta den utredning som regeringen tillsatt och som ska lämna förslag i frågan den 30 juni i år. Tobé för fram att det finns saker att göra på kommunal nivå redan nu. Det kan handla om lärarsekreterare, ett förbättrat IT-stöd och halvering av antalet möten, säger han. I Dagens Nyheter hoppar nu MP på tåget som går i ett försök att vara Copycat eller mer sofistikerat göra en triangulering. Bra där MP som bevisar att omvärldsbevakning kring vad som ligger i luften skapar en reaktion.

Utbildningsminister Jan Björklund säger så här i denna fråga: ”Min uppfattning är att detta har gått för långt och vi behöver rensa i dokumentationen. När vi inför fler betyg i fler årskurser går de utvärderingssystem som infördes i frånvaron av betyg — som skriftliga omdömen och individuella utvecklingsplaner — att ifrågasätta. En del av det kanske går att utforma på ett enklare sätt, en del bestämmelser kanske inte behövs. Detta gäller även åtgärdsprogrammen.”

Lokalt i Karlskrona har jag fått stort gehör för initiativet att se öve den stora och tunga uppgiften att dokumentera alltmer alltifrån PP Pedagogisk Planering till slutbetyg i årskurs 9 och allt däremellan. Svårhanterliga datasystem och krävande dokumentation tar naturligtvis värdefull tid från möjligheterna att möta eleverna där de är. Nu finns hopp om att skriftliga omdömen, individuella utvecklingsplaner och alla åtgärdsprogram hamnar på en mer rimlig nivå.

Vad gör mig varm om hjärtat i detta område då? Att våra representanter i huvfudsätet nu tar tag i denna fråga kanske kan vara den bästa ”Pudeln” vi kan få inom skolans alla goda reformbeslut.

Att Linköpings kommun satsar åtta miljoner på detta gör mig ömsom glad och ömsom uppgiven. För mig finns näppeligen denna möjlighet i de knappa resurser som finns till förfogande. Att införa lärarsekreterare kan vara vådligt och måste ifrågasättas om detta verkligen ger mer tid.

Mest bedrövad blir jag när Moderaternas talesman uppmanar alla moderata kommunalråd att ta tag i denna fråga. Det kan väl inte vara så farligt att uppmana samtliga kommunalråd i hela Sverige? Så varför inte Tobé?

Vi vill ju att alla våra lärare ska undervisa alla elever i hela Sverige så mycket som möjligt!

Idag, 14 januari, hakar MP på tåget, jättebra tycker jag. Rösta nu rätt i alla församlingar när skarpa förslag kommer.

Återstart

Efter en längre tids frånvaro på denna blogg är jag nu åter igång här.

Orsaken är att inloggningen inte har fungerat och nu är detta åtgärdat.

Förvisso finns jag på Facebook och på Twitter som många andra. Dessa inlägg blir ofta fragmentariska men skapar ibland kommentarer vilket alltid är spänstigt.

Dagens stora ämne i vårt arbetsutskott i BUN var budget och planering inför kommande år. Jag hoppas detta kan bli startskottet till nya grepp kring en utveckling som ska syfta till bättre villkor för elever, föräldrar och personal. Resursfördelningen ska inriktas mot resurser mer efter behov än att bibehålla likriktningen samma resurs till alla oavsett vilket behov som finns. Att tyda av de politiska reaktionerna uppfattade jag en försiktigt positiv syn på detta. De slutliga besluten fattas innan nyår och helst i denna månad så att alla verksamheter har besked direkt efter nyår kring vilka resurser de har att röra sig med.

Små men nog så viktiga delfrågor dyker efterhand upp och en av dessa är frågan om Läxor. Jag ser fram mot fortsatta diskussioner kring detta och vi får säkert anledning återkomma efterhand. Intressant är att forskning kring Läxor är så tunnsådd i Sverige och även internationellt.  Här finns en hemläxa att göra som en engagerad lärare uppmanade mig att göra, vilket jag håller på med.
En annan fråga är denna om öppettider för våra förskolor. Ska det vara automatik i att förlänga öppettider och inrätta fler nattöppna platser eller ska detta kombineras med de krav arbetsgivare de facto har på sig i att skapa vettiga arbetsvillkor för sina anställda som har lyckan att bli småbarnsföräldrar också.

Även denna fråga lär återkomma. Vad tycker Ni?

Skoldebatten rullar vidare

Väldigt många har väldigt många åsikter om den svenska skolan år efter år. En av alla debattörer, ledarskribent på Expressen har idag rubriken ”Hur kan högern vara nöjd?” Somt är kanske tänkvärt och somt hamnar lite i ytterkanten på relevansskalan.  Ingressen ska locka till läsning och lyder ”Ta det sämsta med vänstern och det sämsta med högern och du får svensk skola. Det förklarar varför ingen förmår ta tag i misslyckandet.” Ledarskribenten gräver vidare i diket med argument som förts fram ett stort antal gånger nämligen att friskolereformen och vinstintresse är boven i dramat och att detta skapar betygsinflation, segregation och försämrade skolresultat. Ledaren avslutas med att lösningen inte är att strypa valfriheten och slutsatsen blir en uppmaning att enas om att vare sig vinster, lycksökare eller religiösa sekter hör hemma i skolans värld. Tja , naturligtvis ett inlägg i debatten som , enligt mig saknar analys och omvärldskontakt. Hur kan Anna Dahlberg vara nöjd med denna ledare? Varför fokusera på det sämsta i olika politiska tankar? Varför hålla sig i de populistiska ytterkanterna och varför ha en sån stor tilltro till bortsopandet av vinst, lycksökeri och inslag av religiösa sekter löser elevens resultat?

Som skolpolitiker under ett stort antal år har jag följt och försökt på- medverka till en förbättring som naturligtvis behövs inom delar av skolans värld. Bland annat har jag tagit del av internationella och nationella utvärderingar och rapporter kring framgångsrika faktorer som kraftigt påverkar elevernas resultat.  Låt mig här nämna en av dessa rapporter : McKinsey rapport 2007 ”Världens bästa skola” vilken innehåller många tänkvärda resultat från olika håll i vår omvärld.  En av de allra viktigaste faktorerna är Läraren, vilket också LR Lärarna Riksförbund tar upp i sin rapport ”Vi vill ha världens bästa skola” citat ””I rapporten konstaterar McKinseys utredare att, oavsett hur mycket resurser man totalt sett satsar på skolan, finns det tre faktorer som varit avgörande för de tio OECD-länder som visat bäst utbildningsresultat. De två första faktorerna är satsningar på högkvalitativ undervisning samt ett system där man håller en hög lägstanivå genom att få med även de svagaste eleverna. Den tredje är att rätt personer måste väljas ut för läraryrket. Vägen dit går
enligt rapporten via selektiva processer vid antagningen i kombination med höga ingångslöner.”" Kanske en stor del av lösningen ligger här Anna Dahlberg och andra som har synpunkter på skolan i Sverige idag?  I Finland som ofta framhålls som föredöme testas intresserade lärarkandidater mot om det finns en stark naturlig fallenhet och vilja att bli lärare, deras akademiska kompetens och språkkunskaper, förmågan att undervisa och avslutningsvis rekryteras lärarkandidaten till en skola direkt. Om vi orkar komma hit och om vi också stödjer lärarna tillsammans med skolledaren finns det en chans att vända den negativa trenden som trots allt finns i Sveriges skolväsende. Gällande en återgång till statligt styre och löner till skolledare och pedagoger återkommer jag gärna.

 

Släpp Lärarna loss det är Vår.

Jag har under många år ägnat mig åt skolpolitik och gläder mig åt att vi i Sverige högst sannolikt har en gemensam uppfattning om att något måste göras, inte minst att grunden till en egen försörjning läggs i en bra utbildning för våra barn. Globalt råder en stor samstämmighet i att utbildning och bildning är den enskilt viktigaste insatsen som kan göras för att skapa drägliga villkor i den svåra konsten att leva ett liv.

Sedan länge har jag förundrats över att kraven på våra lärare ökar hela tiden. För inte så länge sedan infördes rapporteringsskyldighet huruvida barnen var i förskolan eller inte som ett sätt att upptäcka missbruk av VAB, Vård av Barn. Ännu en pålaga för pedagogerna, Huhh.

Det gläder mig att regeringen nu börjar inse att kraven på allehanda dokumentation kring elevernas skolgång gått överstyr.

Jag ser fram mot snabba besked på en minskning av dessa ok och ser därefter ökade möjligheter att ge eleverna mer tid att förkovra sig i skolan. I Karlskrona kommer jag att ta initiativ till samtal och samverkan mellan  lärarfack och politik i syfte att än mer förbättra för våra elever.

En gång i tiden  förde jag fram parollen ”Släpp Lärarna loss det är vår” . Detta tål att dammas av och gäller i högsta grad även idag.

Skolans framtid hänger på insikter och mod

Skolfrågan fortsätter att engagera många debattörer nationellt och lokalt i Karlskrona. I Karlskrona är vi nu inne i ett avgörande skede kring hur politiken ska förhålla sig till alla skolreformer som införs efterhand, till Skolinspektionens senaste rapporter  och till de prognoser vi har gällande skatteintäkter i kommuner. Många frågor finns och redan har tillämpning och praxis kring regelverken börjat dyka upp. Att rektor förväntas vara närvarande i skolorna nära personal och elever framgår alltmer tydligt. Kanske det då är olämpligt att låta desamma fortsätta turnera runt till alltför många skolor. Att IUP individuella utvecklingsplaner ska tas fram i samråd med elevhälsopersonal ställer krav på full kompetens på alla skolor, att betyg ska sättas i årskurs 6 ställer krav på att alla lärare på dessa skolor har både ämnesbehörighet  och  behörighet att sätta betyg med mera, med mera, med mera.  Att SKL Sveriges kommuner och Landsting nu börjar få grepp på och ge råd kring vad regelverken innebär ställer höga krav på alla kommuner att möta upp reformerna. Med spänd förväntat och vilja till handling ser jag fram mot lösningar på det, något, låsta läget som just nu råder i kommunen. Jag har i inledningen till årets internbudget skrivit följande med förhoppning om kommande utveckling av skolan i Karlskrona och med ledstjärnan att alla elever får tillgång till det kompetenta utbud de har rätt till.

”Sveriges kommuner står inför historiskt stora utmaningar när det gäller utbildning och undervisning genom de nya skolreformerna som träder i kraft efterhand.
En mycket kort tillbakablick på stora skolreformer visar på över 300 års skolutveckling och är nästan lika lång som Karlskronas historia.
I 1686 års kyrkolag slogs fast att kyrkan skulle ansvara för folkundervisningen och 40 år senare ålades föräldrarna att lära barnen ”läsa i bok”. Den grundläggande obligatoriska –Folkskolan- infördes 1842.
Från 1972 gäller dagens begrepp – Grundskola -.

I ljuset av detta ska de beslutade skolreformerna ses vilket innebär en fokusering och genomförande av nödvändiga förändringar inom Karlskronas olika skolformer. Arbetet med detta har redan inletts och alla berörda har en mycket viktig uppgift i att de kommande åren arbeta med att genomföra alla skolreformer från förskola till universitets- och högskolestudier.

För att lyckas med detta arbete krävs en övergripande samsyn kring de insatser som måste göras alltifrån den politiska nivån, de olika förvaltningarna inom kommunen via de olika fackliga organisationerna, personalen, eleverna, föräldrarna, olika intresseorganisationer samt näringslivet. Arbetet måste präglas av ömsesidig respekt och att möjligheterna till inflytande från olika aktörer kan tas tillvara. Det är här viktigt att påpeka och understryka att det är våra anställda i verksamheterna som leder utvecklingsarbetet.

För att ytterligare lyckas kommer nämnden att införa ett nytt kvalitetsuppföljningskoncept som ska följa upp och stödja de utvecklingsinsatser som ska göras. Stor vikt kommer också att läggas vid de synpunkter Skolinspektionen givit i sina senaste rapporter.
Nämnden kommer särskilt att uppmana verksamheterna till att än mer intensivt använda forskning och beprövad erfarenhet i verksamheterna och särskilda satsningar kommer redan 2012 att inledas inom detta område.

Nämnden kommer vidare att besluta om ett mer differentierat resursfördelningssystem som ska tillgodose att tilldelade resurser blir mer precisa mot de olika behov som finns i de olika upptagningsområdena där våra  barn och elever bor och finns i våra verksamheter.

Det får inte råda något tvivel om att nämndens största målsättning med all verksamhet är att tillgodose barnens och eleverna rätt till en likvärdig undervisning oavsett i vilken kommundel man bor och att alltfler elever ska bli godkända i årskurs 9 för att därigenom komma vidare mot att kunna uppfylla sina livsdrömmar och växa i Karlskrona.
Denna programförklaring ska ses som övergripande och styrande för de olika verksamheterna de kommande åren och kommer att följas upp med mer specifika utmaningar och prioriteringar de kommande åren.”

Med förhoppning om att övriga bejakar en framtida skolutvecklingsprocess.