Den evinnerliga debatten om vinst i näringslivet går på högvarv men debattörerna har fastnat i ett spår av tio. Möjligen kan man likna detta vid att strutshuvudet frusit fast i isbergets topp?
Ur tidsskriften Dagens Samhälle
“Stat, kommun och landsting köper varor och tjänster från näringslivet för 520 miljarder per år. De offentliga bolagen handlar för ytterligare 300 miljarder. Totalt 820 miljarder av våra skattepengar används således till köp av varor och tjänster.
Hälften av statens, kommunernas och landstingens budgetar används till affärer med näringslivet. Den andra halvan av budgeten går till de offentliganställdas löner. Aktiviteten på den offentliga marknaden ger jobb åt uppskattningsvis 500 000 människor i näringslivet, vilket väl är positivt eller? Den infekterade diskussionen om friskolor, privat sjukvård och olika former av omsorg utgör bara toppen av ett isberg. 9/10 av affärerna hittar man under debattens yta. Ungefär lika många miljarder som t ex välfärdsbranscherna omsätter används exempelvis för inköp av relaterade varor och tjänster som bland annat skolskjuts, läromedel, färdtjänst, ambulans, läkemedel, tandvård och medicinsk teknik.”
När ska det börja ifrågasättas hur stor VINST tandläkarna, bussbolagen och byggbolagen ska få göra? När ska det krävas att vinst ska återinsättas i deras verksamheter så att vi får ännu bättre tandvård, busstransporter och bostäder??? Kanske vi ska nyansera oss och öppna ögonen för att ett socialistiskt system med enbart statlig verksamhet är förbi?! Till och med Cuba börjar maka på sig och TILLÅTER nu eget jordbruk bland annat. Ser med spänd förväntan fram mot den fortsatta utvecklingen eller avvecklingen av upphandling och regleringar kring detta.
Detta var mitt 100:ade inlägg och ett litet jubileum. Kanske kommer jag också upp i 100 kommentarer?
